Det är helt otroligt men vi har lyckats trä alla snören den rätta vägen … och … det blåser akterliga vindar. I alla fall ett tag. Seglatsen/motorseglatsen från Cherbourg till Hollands nedersta snip tar en lång dag och en lång natt och en lång dag till. Allt detta genom den Engelska kanalen. Det är ingen risk att man somnar på sitt nattpass kan jag lova. Containerfartyg och tankers till vänster och fiskebåtar till höger, om fiskebåtarna gör som dom ska vill säga. Men dom allra flesta fiskebåtarna har AIS och tillbörliga lampor och dom beter sig inte helt galet så det är helt ok jämfört med Malacka straight och Indonesien.

Som vanligt belönas besättningen med en fantastik soluppgång med guldkantade moln efter den strapatsrika natten.

Väl förbi Calais så är det synen nedan man får njuta av i förbiseglingen …

Oostend i Belgien. Det skulle ha varit en möjlighet för paus men då dagen är ung tas beslut att fortsätta till Breskens i Holland. Men vad är det för konstiga röda saker dom har ställt upp?

Någon typ av konst ser det ut som. Stora röda knyckliga saker.

Väl framme i Holland och Breskens visar det sig att här är det röda pingviner som är grejen. Och det verkar vara samma konstnär som har varit i farten.

Eftersom det blåser kalla nordostliga vindar på Nordsjön i minst en vecka framåt tas beslutet att gå genom dom holländska kanalerna, i alla fall så länge vindarna är så aviga. I Middelburg, som blir första anhalt finns allt som är typiskt holländskt. Fina krussedulliga lyftbroar.

Smala gator med makalöst välputsade små hus. Lite snett och vint ibland men oj så picobello i ordning. Här ska det var svarta högglanslackade dörrar med invånarens namn skrivet i vit skrivstil. Mycket stiligt.

Jättesmå gränder….

… och vänder man sig om efter den lilla tunneln så visar det sig att det bor någon där uppe på i detta trådsmala hus. Häftigt!

Och så maffiga byggnader från anno dazumal med hur mycket detaljer som helst. Holland var ett rikt land redan på tiden för ostindiska kompaniet.

Ja och så klart några sådana här …

Vår resa går vidare genom ett antal slussar och många broar. Hur var det nu igen man gjorde när man slussar. Det första försöket går väl sådär … men sen kommer besättningen ihåg hur det var, eller kommer på ett nytt sätt. Det går mycket bättre i alla fall. I den fjärde slussen lägger bogpropellern ner sin tjänst. Inte bra. Skepparen gör en liten koll på batteriernas hälsoläge och det verkar som om dom två där framme som har ansvar för bogpropeller och ankarspel inte är så fräscha längre. Okej! Två nya batterier. Dom som finns är inte perfekta men dom får väl duga tills vidare. Slussning utan bogpropeller med en bårt i Carpe Mares storlek är inte så kul. Och så klart sitter dessa små godingar långt ner inne i en liten lucka. När allt ska testas så funkar bogpropellern finemang men … inte ankarspelet. Det har fått någon annan typ av spel. Vi ska inte ankra på ett tag så det får bli ett senare problem.

Den här slussen delar stackars lilla Carpe Mare med två små jättar och en jätte-bamse-jätte. Den tar ju aldrig slut!

Den dagen skulle en till slussbro passeras. Den delen som är tänkt till fritidsbåtar har en bro som är 18.5 m. Vår mast är typ 18.5 m. Man vet aldrig riktigt exakt. Så då får man slussa tillsammans med yrkestrafiken i den stora slussen. Men det visar sig att just denna helgen gör dom någon typ av vägarbete där uppe på bron så det öppnas inte förrän på måndag. Nåja!

Till sist ska jag också avslöja vad vi har sysslat med dom senaste veckorna, utöver att segla alltså. Vi har blivit med ett litet vinterhus … ja verkligen …. på Björkholmen … 150 meter ifrån Carpe Mares framtida båtplats. Andra köper sommarhus, vi köper vinterhus. Det är olika helt enkelt. Ojojoj så spännande!