Holland: Amsterdam, Markermeer, Ijselmeer, Lauwersoog. Tyskland: Cuxhaven, Brunsbüttel, Holtenau

Efter den senaste slussbron med den fete pråmen gäller det att hitta en natthamn av något slag. En liten, liten marina på vägen säger sig ha plats men när vi försöker ta oss in i inloppet så saknas det några decimeter med vatten under kölen. Så det gick inte! Då får vi väl sova vid nästa bro som bara öppnas lite då och då … väl framme där öppnas den precis för en av dom feta pråmarna och vi slinker med. Vilket flyt! Och nästa bro, som också är en av dom kinkiga, öppnas så klart också för den fete. Snyggt! Då var dom två avklarade. Men sovplats finns fortfarande inte i sikte. Det får bli vid en vänteplats på andra sidan den kinkiga bron. Det får man egentligen inte, men om man startar tidigt så är det nog ok. Så det blir en tidig morgon med dimma och en magisk sol ….

Några till broar och slussar sedan väntar Amsterdam.

Där tar man sig ju igenom på natten. Man samlas, om det nu är flera som vill gå igenom, söder om järnvägsbron, klockan tolv på natten. Efter ett visst tåg öppnas den stora järnvägsbron och sedan alla övriga broar allt eftersom. Det finns ju inte mycket positivt att säga om en pandemi och tillhörande nattligt utegångsförbud, men just för den här aktiviteten underlättar det faktiskt. Ingen trafik, inte en människa ute på gatorna och broarna bara öppnas och öppnas utan att behöva ta hänsyn till någon av dessa. Väldigt smidigt, tills man kommer till den sista stora bron som också den är en järnvägsbro. Där blir det en halvtimmes väntan. Att mitt i natten smyga in i en okänd marina är alltid lite spännande men vädergudarna hjälper till med vindstilla och lugn.

Och är man i Holland i april, även under en pandemi, så måste man helt enkelt titta på tulpanerna som blommar i helt overkliga mängder. Och några påskliljor och narcisser och vad dom nu allt heter. Doften vid ett sånt här blommande fält går tyvärr inte att fotografera.

Det var ett trevligt avbrott med lite turistande!

Nästa utmaning är Markermeer och Ijsselmeer. Övernattning i en by som heter Urk var inte alls ”urk” utan snarare ”ahhh”. Vädret där ute på Nordsjön är ett ständigt studieobjekt för besättningen. När kommer det där väderfönstret som medger att man kastar sig ut där för dom 150 distansen till Cuxhaven? Fönstret är kort och ganska snart så det gäller att skynda genom resterande kanaler. När den värsta nordanvinden har lagt sig är det dags. Att ta sig ut från Lauwersoog, genom dom bitvis rätt så trånga kanalerna, i motvind och medströms, på öppet vatten är en spännande utmaning och man kan ju konstatera att det är skönt att ha en lite större båt som tar sjön på ett säkert sätt. Ojojoj vad det gungar och Carpe Mare stoppar ner nosen djupt i vågorna emellanåt. Sedan är det bara en finfin månbelyst natt längs med den stora farleden, mellan fiskebåtar med och utan AIS. Ja, dessa fiskebåtar är ju ett kapitel för sig! Och så finns det ett och annat vindkraftverk där ute, men dom är faktiskt lätta att undvika.

Hur är det då med Tyskland och Covid regler för sådana som oss. Väldigt mycket strängare än Holland i alla fall. Alla hamnar är stängda för ”sport-båtar”, vilket innebär alla som inte gör detta för sitt levebröd. Eftersom vi är transit och på väg hem kan dom klassa oss som en transportsegling (eine überführung, som det så fint heter på tyska) och då får dom ta emot oss för en natt. Norderney och Borkum är mer avvaktande än Cuxhaven och Brunsbüttel, men säger okej då till slut men Helgoland säger nej, hamnen är stängd! Så nu gäller det att fördela nätterna på lite olika hamnar tills väderfönstret öppnar sig på östersjön. Vi hoppar över alla öar och sånt då vinden bara är gynnsam en kort stund så det gäller att ta sig hela vägen in till Nord-ostsee-kanal eller Kielkanalen. Så efter en massa gungande och kämpande med tidvatten på Nordsjön skall det bli trevligt med ”stilla” vatten. I alla fall slipper vi tidvatten-krångel-aspekten från och med nu. Skönt!

Däremot krånglar covid såklart till planeringen även för Östersjön, eftersom Danmark inte tar emot oss i Klintholm som vore fint att pausa i, så vi får hålla oss på tyska sidan tills vi skuttar över pölen.

Lite närkamp med några såna här som på bild ovan i Kielkanalen skall vi väl stå ut med.

Det blir bland annat en sån på en av dom smalaste ställena. Inte mycket att vifta på här inte. Drygt en meter under kölen och kanske en 5-10 meter till torra land … här får skepparen styra … jag fotar hellre.

Skepparen är synnerligen oberörd. Jag tycker det är läskigt. Bra att man tycker olika.

Nord-Ostsee-kanalen är avklarad, slussat och färdigt. Östersjön, here we come .. när vädret tillåter. Inte imorgon i alla fall, för då är det snålblåst och ösregn från fel håll, men kanske på fredag?