Sant Nazaire, Golf de Morbihan, France

Efter mycket väntan är det äntligen dags. I kvällningen kommer cargo skeppet intuffandes på högsta högvatten med hjälp av två bogserbåtar.

Där står hon….vilken lycka att återses. Lite så som tonårsbarnet som kommer hem efter sin första egna semester. Det låter lite väl emotionellt men så är det faktiskt. Och på håll ser hon ut att må bra.

Cargo skeppet är i det allra största laget för Saint Nazaires sluss och det blir ett riktigt skådespel att få in både henne och dom två bogserbåtarna. Han där fram har redan ställt sig på tvären för att göra sig så liten som möjligt.

Sedan är det bara att knö in honom här bak också. Det ser ju inte ut att vara möjligt……

…men han gör sig liten och ännu lite mindre….slussen går fortfarande inte att stänga bakom hans rumpa.

Nu drar han in rumpan lite till och då är det en meter till godo till slussdörren. Det tog sin lilla tid att få till det. Vi får senare lära känna personen som planerade denna slussning.

Den stora bron över slussen är redan trasig eftersom något stort fartyg inte har fått stopp på grejerna tillräckligt snabbt och dånat in i den. Den lilla bron måste naturligtvis också öppnas för den här slussningen vilket innebär är smärre trafikkaos i ett par timmar nästan.

Men avlastning blir det inte förrän nästa morgon. Här ligger hon i all sin storlek och väntar i gryningen.

Och ….är det någon som påstår att vi har en stor båt…så kolla bara in den här bilden…

Avlastningen går smärtfritt och besättningen får ta över kommandot över hemmet igen. Härligt, härligt! Stackars Carpe Mare är jättesmutsig av oljiga skor, rost, sand och salt. Några halkipar är sönderböjda av spännrepen och alla rep, fendrar och verktyg som har använts till lastningen har legat ute i ur och skur hela vägen. Tyvärr är vi inte jätteimponerade över hur den här transporten har genomförts, men huvudsaken är att det mesta är helt och att båten är här.

Några nätter får vi tillbringa i den stora hamnbassängen i Saint Nazaire, granne med all trafik och kommers som försiggår här. Ganska spännande att beskåda. Detta för med sig en del roliga möten. Den kvinnliga hamnkaptenskan och hennes medarbetare kommer förbi och hälsar välkommen. Dom vill veta allt om vår resa och bjuder på ett glas i den lokala puben för att ha tid att prata lite längre. Det är hon som har räknat på slussningen, modig kvinna! Det var enklare förr, när våra bogserbåtar var mindre,berättar hon. ”Le mairie” bjuder på avgiften för dom två nätterna i hamnen. Stort tack till Saint Nazaire för gästfriheten!

När den värsta smutsen är bortskrubbad och alla rep tvättade och sköljda så är det dags att ge sig av. Granne med Saint Nazaire, 40 nm bort, ligger ”Golfe du Morbihan”. Ett innanvatten med ett trångt inlopp som innehåller en hel liten skärgård. Typ lika stor som Blekinge skärgård. Den stora skillnaden är dock att här är det tidvatten på 3-5 meter. Så det blir också ganska strömt när det är trångt, så klart. Spännande!

När det är grått och regnigt är det kallt, men ”vi svettas inte”…

Inloppet ska tas på slack och i våran enfald tror vi att en timme före slack nog ska gå bra….och det gör det ju men vi är nere på 1,1 knop trots nästan full gas, på det värsta stället. Sedan ankrar man bakom en ö, nästan som hemma och njuter av solnedgången.

När solen kommer fram är det riktigt varmt och skönt, som en svensk sommar skulle jag vilja säga. Lite kyligt i vinden men hett i solen.

Och vi är inte precis själva ute på fjärden så här i mitten av oktober. Nej, det bara vimlar av båtar av alla de slag. Helt sjukt vilken trafik….så vi bara sitter i solen och njuter av att se hundratals seglande båtar. Det var länge sedan…

Kul att observera hur bra dom timar tidvattnet…en och annan seglar baklänges….